Memea Mohlin

Memea Mohlin

Nästa medlem

När livet snurrar lite väl fort går jag gärna ut i naturen och sätter mig på en sten. Helst en med bra utsikt och sen sitter jag där och andas en stund. Då brukar det inte ta så lång stund innan mitt hjärta och min andning lugnar ner sig och blir mer vettig. Det är den där känslan av ro som jag försöker ta med mig in i ateljén och fästa på en kanvas.


Fast nu (med risk för att låta alldeles snurrig) måste jag lägga till att det på sistone har dykt upp figurer. Utan att jag medvetet gör något åt det så infinner sig små personer på mina dukar. Det är som om de vill berätta sagor för mig, för de ägnar sig åt något eller ser på något. Vad det är vet jag inte än men tids nog får jag kanske besked. I vilket fall är de trevligt sällskap.

© Överby Gård Konstcentrum 2017